AVEL

Det kanske kan låta självgott att säga att Cayenne är en riktigt bra hund, men det är vad jag anser. Det jag anser är bra egenskaper hos en pointer är dresserbarheten, revieringen, ståndfastheten, resningen, samt viltskärpan. Cayenne har fått med sig dessa anlag eftersom hon kommer från en ytterst konsoliderad tiklinje.

Eftersom jag haft nöjet att studera linjerna bakåt i tiden insåg jag snart att den hund jag faktiskt har inte är någon dussinvara. En av de största drömmar jag haft är att en dag ha så pass bra material att det är befogat att avla på det. Beslutet att ta en kull på Cayenne föll sig därför ganska naturligt.

Jag har ett väldigt gott öga till helsvarta pointrar på grund av olika orsaker, och hösten 2003 for jag över kölen för att  titta på en pointer i Norge. Det var tänkt att jag skulle använda honom som täckhund, men efter ett par dagars jakt över denna hund insåg jag att detta inte var det jag ville avla på. Jag trodde helt enkelt inte att denna hund skulle kunna multiplicera Cayennes egenskaper.

Hemkommen från Norge i slutet på september stod jag alltså åter på noll i fråga om vilken hund jag skulle använda. Det är då en fördel att de finns en del kunskap att tillgå i pointerklubben. Jag ringde upp Eric Ringaby vid ett antal gånger för att rådgöra med honom om vilken hund som egenskapsmässigt och linjemäsigt skulle kunna passa att använda. Efter ett antal samtal till Eric och kom vi fram till att Naeringlias Champ skulle kunna vara ett bra val av hanhund. Stort tack Eric för din ovärderliga kunskap om linjer och hundar. Som sagts på annan plats på denna webbplats är noggrannhet en dygd och forskning visade genom ett antal nya samtal till personer som jagat över denna hund att han besatt de egenskaper jag sökte hos en hanhund.

Det bestämdes att jag skulle fara till Klövsjö för att para Cayenne med Champ så fort hon i löpet stod för hanhund. På ren känsla och intuition inföll detta under trettonhelgen 2004. När jag kom upp till Klövsjö möttes jag av Eva (en av systrarna Bromée) som tog emot på trappan till residenset. Det var väl inget fel att hundarna fick bekanta sig lite med varandra och kanske kela lite innan det var dags för det Cayenne och jag var där för. Därför släpptes de tillsammans. Detta resulterade i direkt kärlek på plats. Mitt i en snödriva under kanske inte helt ideala förhållanden (bra nära snöstorm) avklarades första parningen. Cayenne parades ett antal gånger under den helg jag hade förmånen att få gästa familjen Bromée.

Stort tack Inga-Liis, Eva Och Hanna för att ni med er gästfrihet tog så väl hand om mig under denna helg. Det är många trevliga minnen som etsat sig fast på näthinnan från då.

Efter en oviss tid valde vi att ultraljuda Cayenne för att se om hon var dräktig. Det som gick att se var minst fem foster så det rådde inga tvivel om vad som stod för dörren. 2004.03.06 föddes det åtta stycken valpar där fördelningen blev en svart/vit hane (Machiavelli), fyra stycken svart/vita tikar (Mynta, Mocca och Mazarin samt en liten tik som tyvärr inte överlevde förlossningen), en gul/vit hane (Mandel) samt två tycken gul/vita tikar (Marsipan och Maräng).

Tiden går och så småningom (17 månader senare) har alla valpar placerats hos sina ägare. Den sist placerade hunden är Mandel som av en händelse kom att säljas till sin nya ägare i Skåne, mellan första och andra släpp i kvalificeringen till Derbyt 2005. Mandel lyckades med att tack vare fart och stil som var på topp samt formatet på sitt sök kvala in som sista hund i derbyfinalen. Ytterligare en kvalité han visade är adelsmärket för pointrarna, nämligen sekundering av partner i stånd. Mocca, eller som Bertil valt att kalla henne Zinga var även hon med i kvalificeringen men lyckades inte ta sig till final.

Just nu finns det inte andra hundar än Cayenne och därför planeras nästa kull för fullt. Detta innebär ett nagelfarande av olika linjer och stamtavlor för att hitta det som ser ut att stämma bäst. Sedan gäller det ju att själv tro på det man håller på med.

Under höstprovet på Gotland vilket var under två dagar lyckades Zinga att i elfte timmen ta sitt efterlängtade 1:a pris med HP i unghundsklassen.

 Stolt ägare och förare ses här tillsammans med sin hund. Under provet gick Zinga ett antal släpp tillsammans med sin kullbror Machiavelli, vilken tyvärr inte kunde prisbelönas eftersom han inte hade någon situation med fågel som kunde godkännas. De bägge kullsyskonen skötte sig exemplariskt och visade att de har fått medskickat ett antal anlag som är upp till förare att förvalta på bästa sätt.

Stort grattis Bertil och Solveig och lycka till i framtiden med den lilla lysande stjärnan på Gotland. Hoppas vi får komma över nästa år och konkurrera med er igen.